Sommaren 2010 på var jag på Arvikafestivalen. Alice in Videoland spelade ganska tidigt på kvällen på Vintergatan (den största scenen). Det var inte mycket folk och jag kunde enkelt komma längst fram till kravallstaketet. Sedan hände något av det löjligaste jag varit med om. En publikvärd gick fram och ställde sig i vägen för mig när jag tog fram min kamera för att ta kort. Man fick inte fotografera på så nära håll från publiken vid Vintergatan.
Bra att fler festivalar än Emmaboda (som fram till 2011 inte ens krävt fotopass för att fotografera från diket) börjar förstå.
Både DN och SvD har mekanismer, som träder i kraft, om du lämnar deras förstasida öppen i din webbläsare längre än ett litet tag. Dessa mekanismer ser olika ut.
DN använder lite Javascript för att ladda om sidan var 10:e minut. Växlar du tabb och läser något annat en stund har innehållet kanske ändrats när du växlar tillbaka till tabben med dn.se.
SvD använder enligt mig en snyggare lösning. Istället för att ladda om sidan använder de Ajax för att lägga in lite text på förstasidan, som berättar att vissa artiklar uppdaterats, eller att det kommit nya artiklar. Du kan till och med se vilka artiklar det rör sig om.
A week ago I bought a movie from iTunes. That was a mistake.
During boxing week I was at a friends house and we wanted to watch the movie. I had my laptop with me, but not my Mini DisplayPort adapter, so I couldn’t connect my computer to the projector. I shared the movie and my friend accessed from his computer. He couldn’t play it. The file was infected with DRM, Digital rights management (or rather digital restrictions management).
Okay, we could eventually play the movie. We had to use iTunes and I had to log in with the account that I had bought the movie with and authorize something. Maybe I’m naïve, but I was a bit amazed. I thought iTunes didn’t use DRM anymore, but apparently it’s only music that are DRM-free.
I won’t be buying any more movies from iTunes as long they are infected with DRM. When I pay for something, I want it to work, without hassle.
It’s sad that after more than ten years into the 21st century, we still have crap like DRM. That’s why organizations such as the EFF need our support.
För några veckor sedan blev jag medlem i Sveriges Ingenjörer. Under den korta tid jag varit medlem har dom hunnit skicka mig följande massmail (spam):
2011-09-21 Dax att söka stipendier!
2011-09-23 Inbjudan från ditt distrikt Bli bättre på presentationer
2011-09-27 Medlemsenkät 2011
2011-10-03 Välkommen till seminarium om Framtidens ingenjör!
2011-10-03 Nyhetsbrev för studenter
2011-10-05 Inbjudan till medlemsträff med tema Kvinna och ingenjör
2011-10-06 Nyhetsbrev v.40
Det finns ingen inställning på deras hemsida för att tala om att man inte vill ha utskick.
I nästan alla utskick finns det en länk “Avregistrera”. Klickar du på den länken kommer du till en webbsida där du kan klicka på en knapp för att bekräfta avregistreringen. När du gjort det får du ett bekräftelsemail.
Jag vet inte vad man avregistrerar sig från, det verkar inte vara framtida utskick i alla fall…
Den 21 april vid tiotiden på förmiddagen hyrde jag en cykel vid Columbus Circle, Manhatthan. Fram for jag över New Yorks gator, ovetandes om att det kunde vara dyrt att cykla på fel ställe. Första destinationen på min tur var Central Park.
När jag cyklade längs Central Park West la jag märke till att stod en hel del stora vita lastbilar parkerade längs vägen. Någon timme senare, när jag släpade runt på min cykel djupt inne i Central Park stötte jag på anledningen till dom vita lastbilarna. Det på gick en filminspelning. Nyfiken som jag var tog jag reda på vilken film det gällde. “Extremely Loud and Incredibly Close” fick jag veta att filmen skulle heta, vilket inte sa mig någonting, så jag drog vidare på min cykeltur.
I efterhand visade det sig att det är en ganska stor film med skådespelare som Tom Hanks, Sandra Bullock och Max von Sydow. Baserad på en i USA populär bok. Idag såg jag att man nyligen släppt trailern för filmen:
Första gången jag hörde namnet Daniel Adams-Ray var han bokad som artist till Suntrip i början av mars. Av någon anledning avfärdade jag honom som ointressant (“nån som kallar sig för Daniel Adams-Ray kan väl inte vara bra?”). Hans namn dök upp igen senare och jag förstod att jag borde lyssna på hans skiva.
Så kom sommaren och Daniel Adams-Ray var en av artisterna på Emmabodafestivalen och jag såg honom live. Han rappade freestyle mellan två låtar och berömde andra artister i sitt mellansnack. Speciellt Lilla Lovis som han själv gick och såg efter sin egna spelning. Han var glad över att han fått komma och spela på festivalen, något han även tackade för i efterhand.
Snook, Lagom och sommarprat i radion. Daniel Adams-Ray har gjort mycket och är duktig på det. Det imponerar. Så här beskrivs han av Petter:
Jo, Daniel Adams Ray må vara speciell men jag tycker så mycket om honom på så många sätt, tex. för hans fingertoppskänsla, envishet och tänk på detaljer.
Trailern för hans livealbum är även den välgjord och jag trodde först det var en trailer för en spännande musikfilm.
Avslutar med en grej från På Stans Hej Konsument med honom.
Det dyraste jag har köpt: En stationär Mac med alldeles för stor skärm.
