Första gången jag hörde namnet Daniel Adams-Ray var han bokad som artist till Suntrip i början av mars. Av någon anledning avfärdade jag honom som ointressant (“nån som kallar sig för Daniel Adams-Ray kan väl inte vara bra?”). Hans namn dök upp igen senare och jag förstod att jag borde lyssna på hans skiva.
Så kom sommaren och Daniel Adams-Ray var en av artisterna på Emmabodafestivalen och jag såg honom live. Han rappade freestyle mellan två låtar och berömde andra artister i sitt mellansnack. Speciellt Lilla Lovis som han själv gick och såg efter sin egna spelning. Han var glad över att han fått komma och spela på festivalen, något han även tackade för i efterhand.
Snook, Lagom och sommarprat i radion. Daniel Adams-Ray har gjort mycket och är duktig på det. Det imponerar. Så här beskrivs han av Petter:
Jo, Daniel Adams Ray må vara speciell men jag tycker så mycket om honom på så många sätt, tex. för hans fingertoppskänsla, envishet och tänk på detaljer.
Trailern för hans livealbum är även den välgjord och jag trodde först det var en trailer för en spännande musikfilm.
Avslutar med en grej från På Stans Hej Konsument med honom.
Det dyraste jag har köpt: En stationär Mac med alldeles för stor skärm.
Vilken kille.
